Swedish Albanian Arabic Bulgarian Croatian Czech Dutch English Estonian French German Greek Persian Polish Romanian Serbian Slovak Slovenian Spanish Turkish

Jag kan fortfarande inte förstå hur barn kan vara så kreativa i att göra konstverk!

Torsdag 25/10: Jag kan fortfarande inte förstå hur barn kan vara så kreativa i att göra konstverk! Det var jätteroligt att se vad de gjort på skolorna San Pedro Santisima Trinidad och José Carlos Mariategui.

Det var en givande dag för mig. Jag delade med mig av mina erfarenheter angående konstverk men samtidigt lärde jag mig enormt mycket av deras kreativitet. 22.45 var jag på bussterminalen i Lima och nu var det bara 6 timmars lång resa. Sova, sova och sova!

 

Det var jätte roligt att se vad de gjort på skolorna San Pedro Santisima Trinidad och José Carlos Mariategui.Det var en givande dag för mig.
Jag delade med mig av mina erfarenheter angående konstverk men samtidigt lärde jag mig enormt mycket av deras kreativitet

Fredag 26/10: Härligt, äntligen i Trujillo! Här är det varmare än i Lima. Det är runt 25 grader och strålande sol. Detta var just vad jag behövde för att börja dagen.

Jag anlände på morgonen och det första jag gjorde var att köpa skolmaterial till barnen. Jag lyckades fylla en hel kundvagn med skolmaterial och strax efter det, fick jag besöka organisationen USDA (UNA SONRISA DE AMOR = ETT LEENDE AV KÄRLEK).

Denna organisation har en skola för barn med låga ekonomiska resurser. Detta medför att denna skola endast jobbar med donationer. För tillfället hade ekonomin gått nedför så mitt bidrag kom bra till pass!

 

 


Det första jag gjorde var att köpa skolmaterial till barnen.Jag lyckades fylla en hel kundvagn med skolmaterial
70 skrivböcker i fem olika färger, 4 stora limburkar, 6 tejp rullar, tuschpennor, 9 stycken rullar av färgat papper och lite annat smått och gott
Japp! En hel full kundvagn!

Väl i skolan ville alla barnen vara med på kort och stod rakt upp och ner och gapade när de såg allt vi tagit med till skolan
Jag kom till skolan mitt i en rast och barnen hade precis ätit mat och det var dags att borsta tänderna. Alla på led!
Tummen upp för att borsta tänderna på skoltid!

Jag besökte en klass som endast bestod av förskolebarn..

När jag besökte en klass som endast bestod av förskolebarn hade de förberett sig med frågor, hälsningar och även ett tal. Barnen gick fram och berättade hur tacksamma de var för att jag kommit till dem och de bjöd in mig till deras familj USDA. De önskade mig all lycka i min resa och de sa att de tyckte mycket om mig.

När jag började gå ut ur klassrummet började en liten tjej springa efter mig och ville kramas, där efter fler och fler, de släppte mig inte och slutligen bar jag upp en. Flickan tog tag i mitt öra, närmade sig örat och viskade ”jag tycker om dig, glöm inte bort oss”..
Jag började gråta..

Bilden värmer mitt hjärta och jag kan inte mer än att le och bli tårögd över flickans ordMaterialet i deras egna händer, ren lycka!

Det var då, jag kände att en del av min dröm med projektarbetet gick i uppfyllelse. Jag fick donera skolmaterial till behövande barn och bidraget hade jag själv lyckats med, med min egen merit. Men, också med hjälp av mina vänner. Bemötandet med flickan var hjärtskärande och jag är glad och stolt över att jag lyckats komma ända hit!

Killen till höger heter Felix och är ett särbegåvat barn med ett IQ som är mycket högre än det normala. Väldigt söt!

 

Organisationen får volontärer från olika delar av världen, till exempel, Brasilien, U.S. A, Canada och Schweiz. Volontärerna får jobba med barnen jag besökte på skolan, på onsdagar och torsdagar.

På fredagar arbetar de i en återvinningsverkstad under dagen och senare på kvällen med pyssel. Det de gör är alltså att de använder använt material, som till exempel toalettrullar, kapsyler, tidningar, flaskor och till och med melonkärnor för att med detta bestämma något pyssel de ska göra med gatubarnen på kvällen.

 

 


Lite material som de återvinner och pysslar med!Lite fint pysselLängst till höger kan ni se en Canadians tjej som är volontär i organisationen. Pysslandet pågår ute på ett litet torg
Carlos är killen jag hjälper på bilden, han var inte alls blyg och ville genast att jag skulle hjälpa honom att sätta på lim på en glasspinne. Han tyckte det var roligt att pyssla! Han berättade att han tyckte om känslan att vara tillsammans med andra barn, även om det inte var hans kompisar. Han gillade att få vara bland barn i hans egen ålder och göra något annat än att jobba, Carlos är 7 årTjejen på bilden har äntligen fått mat och satte sig ner för att äta lite ris, med linser och lite kyckling. Hon var en tjej som pratade mycket och det tog lång tid innan hon åt klart, på bilden viskar hon att hon tror att jag filmar henne och att hon ska fråga ifall hon får kolla på bilden efter att jag tagit den.
Det syns att barnen inte haft någon barndom, de är bara barn på 4-7 år. En har tre storlekar för stora skor och svart nattlinne på sig. En annan, har trasiga kläder och nästan alla är smutsiga. De flesta är oftast tysta och äter så snabbt så man undrar och de inte sätter maten i halsen i vilken sekund som helst. De kanske tror att maten ska tas bort från dem… Någon annan är väldigt högljudd och sprallig och lite oförskämd, de har inte lärt sig något om respekt. Det var intressant att observera dem och höra vad de hade att säga.

Lördag och Söndag 27/10 och 28/10: På lördagen ägnade jag mig åt att bara ta det lugnt och vara lite turist. Jag tittade på gamla ruiner från chimú kulturen i Chan Chan, huvudstaden i Chimuväldet som utsågs av Unesco i världsarv 1986. Sedan passade jag på att köpa lite presenter till mamma och pappa, hoppas de gillar det! På kvällen var det dags att åka tillbaka till Lima igen och på söndag morgon blev jag hämtad av morfar på bussterminalen. Under söndagen umgicks jag med familjen.

Måndag 28/10: Sista veckan med projektet! Representanterna från varje skola samlades för att ha intervjun med miljöansvarige i kommunen. Då Angelica var tvungen att ta hand om ett krismöte så skickade hon istället en representant från miljökontoret till skolan hon hette Gisella Lengua Muñoz.

Representanterna från varje skola samlades för att ha intervjun med miljöansvarige i kommunen.Barnen kom med idéer och fick framför allt säga sina åsikter..
En väska..

 

Barnen kom med idéer och fick framför allt säga sina åsikter angående om vad som kunde förbättras i kommunen utifrån deras perspektiv. Jag tyckte att mötet var både givande för mig och framförallt för barnen. De var mycket duktiga på att föra en diskussion med henne. Det verkade som om de behövde säga vad de tyckte.

Mötet höll på lite mer än en timme. Efter det var det dags att åka till en annan skola för att se på konstverken barnen gjort! Jag blev så häpen över hur kreativa dessa barn var!

Klädesplagg hit och dit, robot, en lampa, hattar, väskor och blomvaser! De har jobbat och de har lagt ner tid på uppgiften jag gett dem, vilket känns roligt för min del. Jag tackade för tiden jag hade fått med dem och hoppades få se dem åter igen!

 


Ja! Varför inte göra en hatt, en väst och ett par glassögon för att få in lite ”new in” i garderoben där hemma! Haha! Så himla kreativt och allt gjort i kartong! Julen börjar närma sig och något måste man ha för att hänga i julgranen, en klippt ölburk och Jesus barnet med Maria och en utav de visemännen gjort av äggskal!
Detta var barnen från skolan San Salvador.
Lite av allting här på golvet, jag skulle aldrig lyckats göra något utav det här om jag ska vara helt ärlig! Haha! Detta borde vi göra mer i Sverige tycker jag, utställning på Prins Wilhelmgymnasiet kanske?

Jag hade blivit bjuden till en återvinningskampanj förra veckan, där varje klassrum samlar in så många burkar, flaskor etc. som möjlig. Klassen som fått mest flaskor och burkar, etc. vinner kampanjen och sedan säljer de allt detta och kan köpa något till skolan de går på! Fantastiskt tycker jag! De berättade att de hade gjort detta förra året och det passade perfekt att göra det nu när jag var på besök på skolan. Jag tyckte detta var en underbar idé.

Tisdag 30/10: Jag blev tillsagd att vara på skolan klockan åtta och att hela kampanjen skulle gå på cirka två timmar. Det de gör under kampanjen är att de samlar in flaskor, kartonger och papper från varje klass. Man vägar hur mycket varje klass lämnar in och sedan så utser man en vinnare! Med allting som samlas in åker man sedan vidare med en lastbil och lämnar det till en återvinningsstation och får pengar för X antal kg man lämnar in! Det som man tjänar mest på är plast och det man sedan får köper man något som skolan behöver!

Man vägar hur mycket varje klass lämnar in....och får pengar för X antal kg man lämnar in!
plasten får de in såhär… men så här kan man inte lämna in plasten till återvinningsfabriken därför..Därför sorterar man plasten i hård och transparent plast
I Sverige åker man till Ica och låter maskinen trycka ihop flaskorna....här gör vi det med fötterna istället, funkar det med faktiskt!
Klass 2A:s bidrag till kampanjen! Bra jobbat!Jodå! Skolan fyllde en hel scen med soppor som nu ska vidare till återvinningsstationen! Hurra vad mycket det blev!
Det finns en ungdomskommitté som består av sex ungdomar och en lärare som är ansvariga för denna kampanj för att processen ska gå snabbare

 

5 dagar och en natt tog det att göra denna robot, riktigt bra jobbat! Roboten är gjord av duschslangar, gummidäck, batteriladdare plastkorkar och mycket mer!

Förra året köpte de en projektor till skolan vi får se vad som köps detta år. Temat återvinning verkar vara något viktigt för denna skola och det gläder mig.

Jag åkte vidare till en annan skola, Juan Romero Lopez som skulle få presentera sina konstverk men också få måla och dekorera några cylindrar som skolan hade i ett gammalt förråd som de inte hade något nytta av. Men nu skulle de få lov att använda dessa! Vissa konstverk tar olika lång tid och jag tror att denna skola har haft den elev som jobbat längst med sitt konstverk. Det var en kille som lyckats göra en robot och det hade tagit honom 5 dagar och en natt!

Efter konstverks presentationerna begav vi oss alla till den lilla skolgården för att måla tre olika cylindrar. En skulle vara till enbart plast, en annan till papper och den tredje till organiskt avfall. Skolan behövde detta och vi hade nu skapat lite mer ordning på skolan när det gäller soppsorteringen! Det teoretiska vi hade jobbat med återgick till något praktiskt också!

Urvalet av den tre cylindrarna

Denna stora cylinder skulle endast få vara pappersavfall iKillen vet hur man charmar kameran!
- GRÖNT!

Här diskuterar jag med tjejerna vilka tre sorteringar de tycker är viktigast och hur de ska dekorera cylindrarna.Ett riktigt bra TEAM – vi vill också förändra och vi vill bara säga: DET GÅR!

Onsdag 31/10: Jag har aldrig känt av hur viktigt det kan vara att ta hand om en grupp på tolv barn. Jag fick ett enormt ansvar när vi skulle på utflykt till återvinningsfabriken idag! Barnen skulle bli hämtade och lämnade och kunde inte under några omständigheter åka själva någonstans och jag skulle behöva ögon i nacken för att hålla koll på dem. Hur som helst! Väl framme i fabriken blev vi guidade runt om i fabriken och barnen tyckte mer och mer om det de såg. De tackade mig minst tio gånger om för att de var så glada att jag tagit med dem dit! De tackade också för att fått se hur man kan jobba med sopor vilket de aldrig tänkt på förut. Att de själva vet mycket teoretiskt men att det händer något när de ska göra det praktiskt! Därför vet de nu varför och hur de ska hantera sina sopor på rätt sätt och vart de tar vägen sen!

På utflykt till återvinningsfabriken..På utflykt till återvinningsfabriken..
På utflykt till återvinningsfabriken..På utflykt till återvinningsfabriken..
Här förklarar personalen för barnen hur processen för plastpåsarna fungerar
Den andra delen av min dröm i projektet gick i uppfyllelse.

Den andra delen av min dröm i projektet gick i uppfyllelse. Jag kunde inte mer än att le över att jag lyckats ändra något i dessa barn och att de tar med sig en god lärdom ifrån mig! Men jag måste också säga att jag lärt mig enormt mycket av dem. Jag är stolt över mitt jobb och här med avslutar jag nästan tre veckors arbete i Peru. Det har varit underbart, fantastiskt och jag ångrar inte en enda sekund av min tid som jag lagt ner i detta projekt!

 

 

PW Social